Fiskeläjet.se

Ni som kan ha nått fram till ”Fiskeläjet”, vilken under en period främst och i stort bara vänt sig till några ”inbjudna”, kan säkert vid tillfälle ha noterat vad som skrivits – och vad som sedan ”råkat hamna på agendan” om vi ser oss omkring i tillvaron.

Syftet under perioden har varit att ge några jämförelser – referenspunkter – om vi ser till utvecklingen i tillvaron i övrigt. Hur tar vi oss an framtiden med tanke på vad erfarenheten speglar – Förhållningssätt & Attityd. Vilka vägar är framkomliga och inte minst Hållbara?

Fiskeläjet.se har under året (2010 – fram tills nu) därför aldrig haft ambitionen ”att nå massorna” – utan bara de Hjärtligt intresserade. Skrivandes personliga intresseinriktning är vad det lilla, nära och vardagliga har att lära ut. Fungerar det i liten skala brukar även det som växer och bli större också fungera. På motsvarande brukar det som krånglar i det lilla ställa till problem i det stora. Allt tycks ha sitt ursprung ”i det lilla”.

Fick (som ännu en jämförelse) ett uppdrag för ett antal år sedan av en mycket välrenommerad konstnär. Väl på plats höll skrivande på att nästan ramla baklänges – har sällan besökt ett vackrare hem. Men det viktigaste intrycket var inte hemmet, utan vad som delgavs. ”Summan av kardemumman” kan sammanfattas i en enda belysande mening: ”Den dagen vi ur vårt eget minne kan berätta historien sju generationer bakåt, och med våra tankar och handlingar har en omtanke som siktar sju generationer framåt – har vi förutsättningar att bli verkligt civiliserade”.

Var och en som satt sin fot i en katedral kan förnimma tidlösheten bakom meningen…   

Det är en muntlig, men också till avsnitt ordlös tradition, utan vare sig anteckningsblock, kamera eller databasregister. Den odlas än i dag på sina håll och kan bara förvaltas denna väg.

Vem vet – kanske det är ”den muntliga traditionen” – mötet mellan människor – som kommer bli den mest framkomliga vägen…

En mycket tänkvärd film, kanske en av de mest tänkvärda i sammanhanget, sändes 4 februari, 2011. Om den gemensamma mänskliga utmaning som filmen speglar skall lösas med ansvar för ”tusentals generationer framåt”, blir helt avgörande av hur vi människor bemöter varandra – med början ”i det lilla”. Och här har vi mycket att lära av de muntliga och ”ordlösa”, men lika kokreta traditionerna – hantverket, odlandet & fisket… - en Hälsokälla.



Sök på SVT Play: K special, Into Eternity – och se “100 000 år” framåt (tillgänglig fram till 6 mars 2011)

”Skrivaren”

Exempel 1:



Exempel 2



Exempel 3



Exempel 4




Beakta exemplen

Eftermiddagen den sjunde juni, 2010 ”klargjordes” – ”Hit min inte längre” – avseende vad
”en 30 årig granskningsprocess” gett för handen. Som det också uttryckts V5 2011: ”Det är så var och en ”musikaliskt lagd” – ”kan klä tillvaron naken” – långt innan någon annan insett vad som inträffat”. Det handlar om i vilken Riktning var och en väljer att gå…

Som saken redan har uttryckts: Vi talar inte om någon ”moral” där ”du ska och måste” och ”sedan är allt fixat och klart” – utan försöker hålla vid liv – en medmänsklig syn där moralen anges av Riktmärken som underlättar vårt umgänge – ”att ha i åtanke”. Som det också har uttryckts: Då blir moralen inte en börda och tvång att bära – utan en möjlighet som underlättar.

”Entrédisken”, och exemplen ovan, kan i sammanhanget sägas spegla ett av våra tyngsta och mest aktuella moraliska dilemman – och var individs slutliga beslut:

Vad många i vår tid här kanske inte riktigt har klart för sig är ”hur en hantverkare tänker”.

• Den första regel som gäller för var och en ”äkta hantverkare”, oavsett om slutresultatet blir en båt, eller om man fiskar från densamma, tillverkar en plog eller sätter den i jorden, skriver en artikel eller sätter pressarna… - är att du i ditt yrkesutövande inte ens är underordnad ”byns hövding” – utan ditt uppdrag.
• Den andra regeln är den att ”du äger ditt alster och din tid” tills det är betalat. Vi hantverkare” talar i dessa sammanhang i grunden aldrig om kronor och ören – helt ointressant. Oavsett om det gäller en krona, eller en miljard – samma principer gäller – Värdet bakom vad vi får ”för kronan”. Och ”vi hantverkare”, och de som nått ”mästers grad”, bär också på en annan medvetenhet.
• Prislappen är inte bunden av någon summa – utan av grundinställning och attityd – Tonläget. Och en riktigt skicklig hantverkare säljer aldrig ett alster till en kund han (eller hon) inte anser ha nått denna insikt – och Tonläge.

Socialdemokraternas ungdomsförbunds tidigare ordförande, Anna Sjödin, blev senare rektor på Vindelns Folkhögskola i Vindeln. Där har Reportern en gång i tiden varit elev.

Anna Sjödin uttryckte sig följande vid en intervju i Aftonbladet för ett antal år sedan: ”I samma ögonblick som han valde att bli egen företagare hade han mindre chans att överleva än en snöboll i helvetet”. Ord och inga visor och så sanna som de är sagda. Egenföretagarna och småföretagarna i Sverige bemöts inte som fullvärdiga medborgare och kan tvingas leva under villkor ytterst få ”fastanställda” ens varit i närheten av sina liv, än mindre ”kan begripa”.

Har mött ett antal uppgivna småföretagare, inte minst under senare år.

De kan genom preliminärskatteregler tvingas betala mer skatt än de har i inkomst. Sjukvården bör de undvika om de inte vill hamna på bar backe. Större företag stjäl ogenerat deras idéer och låter dem göra jobb som de aldrig får betalt för – och så vidare.

De anklagas och hunsas och får utstå omgivningens ”spott och spe”. Sällan, oftast aldrig, ett uppmuntrande ord – bara krav och ständigt stigande förväntningar.

Nu försvinner ytterligare en i Läjet – ”Bertilssons Bageri”. Två raska ungdomar och några anställda som jobbat dygnet runt. I fredags gav de upp – och påbörjade stängningen i måndags (31/1 2011).

Detta är extra tänkvärt med tanke på att Träslövsläge tillhör ett av de mest expansiva samhällena, inte bara i Halland, utan om vi jämför med riksgenomsnittet (procentandel av befolkningen i var kommun).

Men likande symptom finner vi även kring städer som Stockholm, Göteborg, Malmö – små näringsidkare ”slås ut” – genom en lagstiftning och regelverk som i stort bara gynnar ”stordrift” och/eller ohederlighet. Begreppet ”fri konkurrens” är i sammanhanget inte bara en myt – det är en lögn.

Grundinitiativen i Läjet är intimt förknippade med att utvecklingen varit förutsägbar (för var och en ”som kan sin mattematik”) – en i övrigt växande bristvara. Med tiden riskeras inte bara en ekonomisk utarmning – utan vi får en social öken i våra närmiljöer.

Ändå har Läjet en unik förebild – Yrkesfisket. Mångfalden av stora och små båtar är smått unik, och visar på det viktigaste av allt: Att Stort och smått hänger samman – lever i symbios. De stora båtarna är ”tekniska lokomotiv” och leder här utvecklingen – eftersom de har råd. De mindre båtarna kan sedan dra nytta av teknikutvecklingen och får ny, och beprövad teknik, till en lägre inköpskostnad.

De mindre båtarna upprätthåller sedan en balans med de stora för att tillse att tillgångarna av havets rikedomar inte utarmas av stordrift. De har också en ”närkontakt” med havet vars fulla värde än så länge och fullt ut; främst visas uppskattning av den absoluta spetskompetensen inom området – de gediget sakkunniga.



Som står att läsa i Fiskekulturens Vänners grundstadga:

§ 2b Fiskekulturens Vänner skall verka för att aktivt bevara de fysiska och immateriella värden som kulturen utvecklat genom århundradens lopp, detta i god samklang med samtidens förändrade behov samt naturliga kulturella och materiella förändringar.

Hela grundstadgan finner ni här: Fiskekulturens Vänners Grundstadga

Frågan om småföretagarnas överlevnad är en sak. Vi talar om deras Utveckling vilken är intimt förknippad med just ”de frivilligas” insats. I stort alla företag har startat ”på ideell basis” – många års arbete utan lön.

Även denna fråga kan komma bli aktuell inom ramen för ”ett nytt forum”.

Reportern

Nu inleds successivt en liten ”Rockad” av denna sida. Sparar ”några korn av guld” – det är många invävda decenniers (seklers/millenniums) aktiv erfarenhet ”som talar” – scrolla ned. Sidans framtida utformning och upplägg är ett oskrivet blad. Som står att läsa V4, 2011: ”En t (fritt yrke) är en totalt transparent miljö där beslut tas löpande efter vad situationen kräver.”
Vad många inte känner till om ”skrivarens” bakgrund är att skrivaren som barn Älskade Att Sjunga… Sångglädjen ”dog” i samma ögonblick som ”allt skulle jämföras” och att alltings högsta mål utstakades: ”Du ska vara bäst” – eller så tig. Det räcker inte – för någon – ”att försöka göra sitt bästa”. Vi tillhör därför generationerna som domineras av tanken där ”ingenting är bra nog” och devisen bärs av ”The winner takes it all”.

En personlig egenskap gick dock aldrig förlorad i denna ”kulturrevolution” – Gehöret. Skrivande har därför aldrig i sitt liv tagit ett enda beslut utifrån vad människor skriver eller har sagt, ”tycker eller anser” – Tonfallet har varit helt avgörande. Det är så var och en ”musikaliskt lagd” – ”kan klä tillvaron naken” – långt innan någon annan insett vad som inträffat.

Och sidans hittillsvarande utformning och framtoning har formats utifrån vad denna egenskap gett för handen under decennier.

Vid sidan av skrivandes engagemang, som en av initiativtagarna till de processer vi ser sidan speglar, och där mycket av infallsvinklarna kommer från åren som aktiv hantverkare, också har en grundutbildning inom brandtjänst och dito polisiär utbildning – olycks- & brottsförebyggande.

Grundandan för allt Räddningsarbete kan enkelt sammanfattas: Om du är solidarisk och lojal ”mot hela världen” är inget som intresserar oss. Vad vi behöver är människor som i praktiken, här och nu, i handling visar sin solidaritet.

Och var och en ”musikaliskt lagd” insåg Behovet av en ”Räddningsinsats” redan under 1980- & 90-talet, allt mer akut i början av 2000-talet. Inget av det som vi ser avtäcks i vår tillvaro; via nätet, radio, TV, Tidningar… - kommer ”som någon direkt överraskning”. Redan under 1960-talet fanns anledning ”till oro”(det kände skrivande som barn) – men först nu börjar en växande skara ana varför…

Kärnproblematiken är en och densamma – Förhållningssätt & Attityd – Människa Till Människa. Med en ”teknikexplosion” måste också människans mognadsgrad, inte bara ”hänga med” – utan hela tiden ”ligga steget Före”. I annat fall blir vi utvecklingens slavar…

Var och en ”som ligger steget före” får acceptera både ensamhet och att ständigt pröva oprövade stigar. Jorden är rund – ett slutet klot i Kosmos – så här står vi så att säga ”vid vägs ände”.

”De oprövade stigarna” handlar alltså mindre om att upptäcka ny mark, utan mer om hur vi ska förhålla oss till den mark som vi redan har upptäckt – Förhållningssätt & Attityd.

Nuvarande kulturella tyngdpunkt vilar i ”trygghet”, ”säkerhet” och paradoxalt nog ”allas konkurrens mot alla” – ”jag ska bli bäst”. Ett slags ”kulturell schizofreni” som anger ”tonart” för vår gemensamma tillvaro. För är det en trivsam, uppriktig, pålitligt, hjärtlig och omtänksam miljö som framtonat. Vad är det exempelvis för språkbruk som vuxit fram – ”Tonläget”.

Och det är då Alternativ måste börja ”tona fram” – på en rad skilda platser. Men; om ”överexploatering” kan sägas känneteckna mycket av utvecklingen – måste man gå ytterst varsamt fram med alternativen – ”organisk tillväxt”.

Om 1930- och 1940-talet präglades ”av en tonart” – var 1960-talet ”andra sidan av samma tonartsmynt”. Det fanns goda skäl till varför äldre människor skydde och flydde Paris gator 1968…

Och det finns skäl till varför tron på ”den starka staten” och ”idoliserade ledare” – så snabbt lät sig ersättas av ”en ny” – ”marknaden”.

Säg den ”ledare” som inte ytterst ”låter marknaden råda”. Vart har människans fria vilja tagit vägen? Kanske försvann den i samma ögonblick vi ville slippa ansvaret som går hand i hand med friheten.   

Här måste vi ha, och visa, förståelse för ”vår motståndare” – ”människans natur” – vår egen. Bli medvetna om, och inse våra begränsningar – samtidigt som vi härifrån, mer medvetet, kan växa – som människor.

Alan Greenspan, Federal Reserv USA 1987-2006, en av vår tids kanske ”största syndabockar”, gav här (andemeningen) uttryck för följande:

”Den fria marknaden bedömde jag vara det bästa alternativet vi hade och har – men jag underskattade bristerna i människans natur. Jag kan bara gratulera den som kan komma på någonting bättre.”

”Komma på någonting bättre” – är den Gemensamma Utmaningen.

Och vad sidan försökt lyfta fram till dags dato är bara ”små pilar” som pekar mot – en   Tonart – som kan gynna oss i det gemensamma sökandet. Här har exempelvis Hallands Nyheter ”lyckats fånga” en Riktning som glatt ”i Läjet”. Som står att läsa om i Fiskekulturens Vänners grundstadga:

§ 2g Fiskekulturens Vänner skall slutligen verka för en anda där humor, musik, poesi och glädje hålls högt. Fiskekulturens Vänner står öppen för samarbete med var och en förening, organisation eller enskild människa som vill arbeta för ett öppet och generöst samhällsklimat

Som tidigare skrivet på denna sida: It´s not “our mission” to prove anything to you, or try to convince you of anything - You must make your own choices, and take responsibility for these.”

”Skrivaren”/Utskottet/The Committee

“I try to change the tone in our politics…” (Barack Obama)

Fiskeläjet.se

“I try to change the tone in our politics…” – Jag försöker förändra tonläget i vårt politiska samtal (Barack Obama). Eller som skrivande vill uttrycka saken: Försöka förändra tonläget i samtalet Människa till Människa. Görans Fristorps tolkning av Psalm 297, Härlig är Jorden, kan här ses som en ”stämgaffel” för tonläget.

Tanken från början har varit, och är fortfarande, kanske än mer förstärkt – denna sida sätter Fiskekulturen – med stort F – Främst.

Det är en kultur som är grundlagd i Frihet och Hederlighet, vars rötter kanske är 700 000 år, eller äldre? (Se V2, 2011).

Frihet & Hederlighet…: Det går inte att på en fiskebåt planera och i förväg besluta om färden i detalj, eller för en besättningsman att gömma undan fångad fisk i en egen låda, för att så att säga ”sälja vid sidan av”. En fiskebåt är en totalt transparent miljö där beslut tas löpande efter vad situationen kräver.

Vi talar i grunden, likt Obama, just om ”ett tonläge” – vilket hela arbetet kring vad sidan speglar försökt lyfta fram.

Vår lokal-/länstidning, Hallans Nyheter, har skrivit ett flertal artiklar under 2010 och nu 2011, ”i eftersökt tonläge” – vilket har glatt många.

Mottot för hela arbetet som Fiskeläjet.se speglar är – ”det ska vara bra för människorna” (formulerat av Webbmaster)

Här finns en enorm potential i en sådan attityd och förhållningssätt – ett speglande ”Win – Win”. Denna potential berör inte bara Fiskekulturen och alla aktiviteterna i Läjet – den berör alla – även offentliga organ. Men då måste man ta till sig Obamas ord: try to change the tone in our politics – förändra tonläget och attityd – Människa till Människa.

För skrivandes del, och vi som initierat processerna, kan denna kurs och riktning bäst sammanfattas med Obamas ord: ”We are here to serve our citizens – not our ambitions!...” – vi är här för att tjäna medborgarna – människorna – inte våra egna ambitioner (och karriär)…



Valde en snöplog (se även V2, 2011) som motiv för processen. Som Robert McNamara uttryckte saken (V38-39, 2010): ”Både det vi tror och ser är ofta fel” – ”var beredd på att ompröva ditt tankesätt”.   Fasthet och kraft är ofta mer uppbyggande än nedbrytande och behövs i en tid av både allmän begreppsförvirring och rådlöshet inför framtiden.

Men från vinterkylans klimat, där passagerarna sitter fastfrusna på tågen, kan vi börja sätta steg mot Varmare klimat genom ett snöbefriat spår...

Vårdagens ljumma vind smekte milt över landskapet. Fötterna försökte kompensera ojämnheterna på marken och balansera upp kroppen för vart steg vi tog. Att vandra över ett rullstenslandskap kräver sitt…

Livsfilosoferande sökte vi efter historiens spår

Plötsligt stod den där – Den Blå Stolen! Vi kunde inget annat än att stanna upp.



Frågan vi båda ställde oss var – Vem sitter på den? – Osynlig för blotta ögat.

Vi satte oss ned på drivvedsstocken – jag och min mycket kloka och jordnära yrkesfiskarvän. Vi blickade ut över Havet och med stolen för våra ögon. Medhavd mattsäck kom fram och vårt livsfilosoferande fortsatte inför den för ögat tomma stolen. Rullstenslandskapet väckte min väns tankar.

”Mellan Gud och Människan ligger alla dessa stenar som människan tror behöver lyftas bort som ”goda gärningar” för att slutligen kunna komma in i det Förlovade Landet. Och vi lyfter, kånkar och sliter – sten för sten för sten av ”goda gärningar” – i övertygelsen om att vi kan komma igenom ”muren”. Men hur mycket vi än sliter våra armar, ryggar och ben ligger ständigt nya stenar ”av förväntade goda gärningar” för våra fötter att lyfta – Myriaders Galaxer av ”goda gärningar”.

En lika omänsklig som omöjlig uppgift var vår slutsats.

Var och en som såg ”Drottningoffret” (SVT 1) lade kanske märke till ett samtal som lät utspela sig mellan oppositionsledaren Meyer, av judisk härkomst, och sin barndomsvän Finn, ledaren för en judisk församling. Meyer ställde frågan: ”Finn , kan du säga mig när man har varit en god människa?”. Finn svarade: ”Du menar ur judisk bemärkelse: När man genom sina handlingar gjort världen till en bättre plats att leva på”.

YRKESFISKARNAS DAG, djupt förankrad genom en framliden yrkesfiskare, en ”skrivare”, en Biskop, några övriga muntra yrkesfiskare samt en enkel men lika välutbildad och skicklig programmerare - är förlagan till det som senare kom att bli Havskräftans dag och med allt vad som vuxit fram i kölvattnets process. Andemeningen var och är helt i linje med orden i ”Drottningoffret”: Göra ”sin del” i Riktningen ” När man genom sina handlingar gjort världen till en bättre plats att leva på”.

Inte en ”prestation” – utan ett Bidrag – Contribution

Vi kan aldrig ”arbeta oss fram” till Det Förlovade Landet… - Vi Kan Bara Bäras Dit – likt ett Nyfött Barn! Vi Måste Fyllas av Förtröstan och Tillit – så som redan har skrivits på denna sida – Då först kan den ”Tro” som vi på alla möjliga, och omöjliga sätt, talar om; sättas på sin Rätta Tron – i Våra Hjärtan! – ”Tonläget” Människa till Människa – Härlig är Jorden – i Göran Fristorps tappning.

Här är alla strån till stacken lika viktiga

“Skrivaren”

As you might have found out it can be hard to find this webpage – where is the domain? There is an explanation of technical nature, and a shift might be on its way.

This webpage focus on the fishing culture with roots maybe 700 000 years back, or older (new evidences have been found at Crete).

The history behind this webpage is also longer than you might presume. You could say that it started already in the beginning of 1990: s, and even long before. The spirit “behind it all” was well mirrored by the Speech to the Nation that Barack Obama held to the American people, 28 of January, 2010.

In his speech he mentioned some very essential points of view:

To do what was necessary even thou success was uncertain

No, I am not naive I never thought that the mere fact of my election would ensure peace and harmony. I knew that both parties have feed divisions that are deeply in trash, and on some issues there are simply philosophical differences that always will cause us to part away. These disagreements about the role of governments in our lives, about our national priorities, and our national security, they have been taken place for over two hundred years, they are the very essence of our democracy. But, what´s frustrates the American people, is a Washington were every day is an election day. We can´t wage a perpetual campaign were the only goal is to see – Who can get the most embarrassing headlines on the other side? A belief that If you lose – I win.

I try to change the tone in our politics…

We are here to serve our citizens – not our ambitions!...

I know that all of us love our country …

- For America must always stand on the side of freedom and human dignity – Always. Abroad America´s greatest source of strength has always been our ideals, the same is true at home. We find unity in our incredible diversity, drawing in our promises and shrine in our constitution. We are all created equal no matter who you are or who you look like. If you obey by the law you should be protected by it. If you hear to our common values you should not be treated different than everyone else.

We must continuously renew these promises…

But remember this. I never suggested that these changes would be easy, or that I could do it alone. Democracy in a nation of three hundred million of people can be noisy and messy and complicated. And when you try to do big things and make big changes it nurses passions and controversies – that’s just how it is…

/…/

To do what was necessary even thou success was uncertain…

/…/

What keeps me going, keeps me fighting, is despite of all these setbacks, is that spirit of determination, and optimism, that fundamental decency that has always been at the core of the American people – that lives on…         

Barack Obama, Speech to the Nation     

This Spirit…

This spirit we try to follow and put together; in attitude, practice and action, with what Bishop Eva Brunne gave word to

V 44, 2010:

• “And we believe (have our Trust) in a God that sent his Son, Jesus Christ, as man, considerably more radical in his way to treat people equal, than any other man ever has been on this Earth”

Lovade en skål med bär – och se Reportern fann Björnbär som aldrig förr… - återkommer i slutet. ”Kultur är vad alla vi människor formar och bildar gemensamt, och går inte att fånga i någon ask.”


Ja, såhär började resan 1984…


Och en god vän började skissa och rita…


En ”paparazzi” lyckades fånga Reportern på bild…


Här med zoom…


Många timmars tålmodigt arbete…


Ger med tiden resultat





Det är mycket som skiljer Bohuslän från Halland men också mycket som förenar. Bohuslän har dock historiskt genom sin närhet till Nordsjön och skyddade hamnlägen såsom Lysekil, Uddevalla och Göteborg (för att nämna några), haft en närmre anknytning till internationell handel i större skala, än vad som tidigare varit fallet för Halland.

Båtbyggartraditionen har också varit mera utbredd i Bohuslän än i Halland. Nere i Skåne med sitt läge vid Öresund samt upp mot Blekinge med Karlskronas örloggsvarv i centrum, växer sig traditionens historiska förankring åter stark. I Halland finner vi dock ett välkänt varv, Falkenbergs Varv, numera FalkVarv, samt ett i länet jämförelsevis färre antal och utspritt men skickligt lag av båtbyggare.

Det är dock knappast en tillfällighet att företag som tidigare Uddevallavarvet, varven i Göteborg, SAAB, Volvo, Volvo Flygmotor, SKF med flera spetsföretag, har vuxit fram just kring och i närheten av Bohuslän.

Att bli båtbyggarmäster är något som enligt tradition kräver runt minst 15-20 år inom yrket. Fullärd blir man dessutom aldrig. En historia gör gällande att ett ungt par gick förbi en gammal mäster som just höll på med slutarbeten på en julle som satts i sjön. Den unga kvinnan yttrade ”Se så fint han kan med sina händer”. Den gamle mästern svarade då ”De gör bara vad mina hjärna tänkt ut”.

Praktiska yrken har sedan länge inte haft någon högre status i samhället – då är det roligt att se varifrån våra spetsföretag har sina rötter.

Mästartraditionen är också något som få känner till i dagens samhälle. Möjligtvis har någon hört ordet i så kallat ”andliga sammanhang” och under 1980- och 90-talet, då i så kallade ”New Age” kretsar. Denna mästartradition, som sådan, har dock inget att göra med vare sig det ena eller det andra. Vår egen mäster avslöjade dock efter fem år att han satt med i det lokala kyrkorådet – dessförinnan hade han bara visat vad han med sina handlingar menade och avsåg. Behövdes inte så många ord.

Våra yrkesmästare kunde säkert av många uppfattas som både snälla och försiktiga. Man kan använda både ordet ”snäll” och ”försiktig” vid en ytlig betraktelse, men jag föredrar att använda orden vänlig och noggrann i stället.

Alla var välkomna – och hit kom människor från samhällets mest vitt skilda kretsar; från de rikaste till de fattigaste, de yngsta till de äldsta, högervridna till yttersta vänster, ateister till djupt troende. Den yttre klädnaden, din bakgrund, din taxerade inkomst, vilken karriär du gjort – alla bemöttes med samma vänlighet – dock inte undfallenhet.

Skolningen var lika konsekvent som den jag en gång erfor av min flyglärare. Aldrig några hårda ord, men det gavs inget utrymme för fusk och slarv. Den enda jordiska makt vi fick lära oss att ”buga för” var bättre kunskap och vetande. Människa till Människa var och är vi alla lika.

Tid för att samtala och tid för gemenskap och trivsel fanns alltid utrymme för. Stod solen högt och fåglarna sjöng: ”Nej pojkar – ta med termosen så skall vi gå ut och så skall jag visa er något.” Många oförglömliga minnen blev det.

Toleransen och öppenheten avspeglade sig också när jag sökte min lärlingsplats. Mitt slutbetyg i träslöjd från skolåren var exempelvis det lägsta betyg som gick att få i träslöjd – nämligen en etta på skalan – femma var högsta betyg. Blev ändå accepterad som träbåtsbyggarlärling och har sparat ”avgångsbetyget” efter dessa lärlingsår. Är nog det betyg jag är allra stoltas över – även om titeln ”båtbyggarmäster” var och ännu är en lång väg att nå.

Har ändå fått mästarkunskap till livs. Är Tacksam över att ha fått förmånen att vara med om den Skapande process det är att bygga båtar i trä – från träden i skogen – till båten i sjön. Att sedan yxan, hammaren och tumstocken fick läggas på hyllan är inget som jag är ensam om att ha fått erfara. En av mina ”kollegor” uttryckte saken: ”Jag byggde och skapade tills pengarna tog slut – men se vad som vuxit fram i dess ställe!” Och kanske behovet i dag inte är ”en stor ark i trä”, utan en inre ark av omtanke till sin nästa. Kärnan i träbåtsbyggartraditionen.

Kännetecknade för traditionen var och är beroendet av andra – och ett brett kontaktnät blev givetvis följden. Här talades dock inte om olika entreprenadföretag, utan om personer vid namn som drev olika verksamheter. Behov fanns av skogsägare till båtbyggarvirke, sågägare, smeder, verktygsmakare, motormekaniker, elektriker och så vidare – alla vid namn.

Inte någon i denna krets lämnade ett dåligt eller undermåligt arbete efter sig, och la snarare ned någon timme extra av obetalt arbete för att slutresultatet skulle bli av fullgod klass. Här fanns en stolthet och heder som gick utöver både kronans värde och vikten av ”att gå med maximal vinst”.

Läsaren förstår kanske själv att efter ett antal år i en sådan miljö blev kulturkrocken ganska stor med omgivningen, när man så att säga skulle ”återgå” till vårt samhälles normer. Ibland har ”den svenska kulturen” känts minst lika främmande, för att inte säga mer, än vad vi ibland kan uppleva oss se som främmande i fjärran kulturer.

Ändå känns det numera nästan som man är ägare av en Rubin i ett samhälle där ”köp, slit, släng och strunt samma” annars har bildat norm. Ont om juvelerare är det också – så rubinen är inte lättsåld och väcker ibland nästan anstöt ”är den inte av plast?”.

Noggrannheten och ”tänk före och inte efteråt” som vi fick lära, har dock visat sig ”hålla måttet” och vara hållfast. Här finner vi också skälet till varför ”vi fått ta vid” där, citat; ”Kännetecknande kan sägas vara att där betalda krafter försummat sitt ansvar, eller helt enkelt bara släppt ansvaret – där har Människa till Människa fått ta vid.” (Reporterns Guldmynt V34)

Visst blev man själv sur ibland, upplevde ”mäster” som ”pettimetrig” när man upptäckte att ett tvåveckors jobb måste göras om bara för att ”en knagg” gav en spricka i bordläggningen, men å andra sidan var det bättre än att ägaren senare sjönk till botten.

Inom mästartraditionen finns en ständig beredskap att möta både framgångar och motgångar med ett lugnt och stillsamt jämnmod. Och jag tror att många av de människor som i dag rusar fram, bloggar och Facebookar, sitter med mobilen i ena örat samtidigt som de svarar på mejl och dessutom försöker göra sig förstådd med människan mitt framför – skulle ha mycket att lära av denna skola – den välståndsbyggande.

Många av våra skattefinansierade organisationer, vars ”hjärnkontor” i dag och i stort, har hela sin kunskapsbas baserad på ”hur många poäng” deras ansvariga har ”läst” – skulle med all sannolikhet kunnat spara in, inte bara miljoner, utan miljarder åt oss skattebetalare – bara man kunnat ödmjuka sig såpass mycket att man förstod att all kunskap inte går att ”läsa sig till”.

Här skall vi också börja söka svaret om vi undrar varför det tycks vara enklare ”att bedra Försäkringskassan på ’75 miljon’”, än det är för verkligt sjuka och behövande att få hjälp.

Därför återgår vi till de inledande Björnbären:

Kultur är vad alla vi människor formar och bildar gemensamt, och går inte att fånga i någon ask. Kulturen måste därför alltid stå redo att möta ”det nya” och inte låta sig fångas av cementerade former, men heller inte låta sig lösas upp som i kvicksand. Så det är genom att stå på en stabil inre grund som vi lättast kan ta del av både kulturens äldre och yngre yttringar.

”X Games, vad är det?” – Kanske någon läsare undrar. Jo det är den unga generationens bidrag till idrottsvärlden – friåkning på Snowboard, skidor, med skoter – you name it. Men vad som här är det viktigaste är inte att de här överträffar allt i svårighetsgrad vad tidigare generationer åstadkommit inom idrotten och sport – utan attityderna de tävlande ungdomarna uppvisar mellan varandra – delad Glädje oavsett egen placering. Sällan, kanske aldrig tidigare, har en ung generation, utan vare sig dogmer, etiketter, slagord, marknadsföring… så tydligt visat vad de menar genom att ”bara vara”. Detta prestigelösa fenomen (attityderna) har börjat dyka upp på fler håll, och i helt andra sammanhang – och står i total kontrast till samhällsnormen – ”alla skall tävla mot alla”.

Om det var något som träbåtsbyggaråren lärde, så var det just denna Generösa Glädje och hur snabbt och enkelt ”man känner igen sig” i denna. Här finner man också ett av skälen till varför Reportern, ”med trotjänare”, tillhör ”de ständiga transportörna” inom idrotten när många ”inte haft tid”.

Det Reportern med några övriga ”trotjänare” fick ta del och lära av; var och är, tidlös kunskap och erfarenhet av bestående värde för människans framtid, detta oavsett livets yttre växlingar och former… – innehållet och inställningen till Livet och våra medmänniskor.

Väl värt att förvalta vidare…



Reportern

Det gäller att inte vara snål…



Det här lilla rådjurskidet från i år tog sig i veckan friheten att ta del av plommon från Reporterns träd – tycks smaka gott och Reportern gläds med naturen frukter till alla. Vi har en liten djurfarm hemma i vår ”djungel”. Kidets mor och far har dock Reportern synpunkter på – vart tog alla Pingstliljor och Krokusar vägen i våras…?

Till nytillkomna läsare: Reportern är en fristående röst som inte skall förväxlas med övrigt innehåll på sidan. Att Reportern har ett utrymme beror på Reporterns delägarskap av sidan, Reporterns helhjärtade och fulla stöd till verksamheterna som beskrivs, samt att Reportern har mångårig erfarenhet av ideellt arbete. Sidans drifts förvaltas av Fiskekulturens Vänner.

Reportern har skrivit om Frivillighet, Ekonomi och Kvalitet. Några samband kan successivt börja vävas samman – så kanske vi framöver får se hur de fungerar i praktiken. Du som vill börja läsa från ”rätt ända” – börja med Reporterns Guldmynt V30, samt ”Reportern har varit på en ’tur’” (V27). Kan vara viktiga rader att ha tagit del av när förändringarnas vindar börjar dra in.

Reportern har inlett ”en liten rundvandring” med släkt, vänner och bekanta, vilken av en tillfällighet tog sin början, eftermiddagen måndag 7: e juni 2010 – ”Nyckeln i låset”. Syftet var och är att synliggöra vad som åstadkommits under en följd av år, decennier, samt under vilka växlande villkor och samhällströmningar.

Här har byggts och skapats, utvecklats och uppfunnits. Många goda skratt och berikande upptäckter har det blivit på vägen. Men här finns också sådant som stämt till eftertanke, varit påfrestande för både Reportern och människor i omgivningen. Här har vi fått bistå människor som byråkratin kört över, människor som blivit utsatta för rättsövergrepp, hamnat i kläm inom sjukvården, ”ställts på gatan”, varit utsatta för bedrägerier, misshandel och hot – en lång lista som sällan eller aldrig ”någon ens hört talas om”. Kännetecknande kan sägas vara att där betalda krafter försummat sitt ansvar, eller helt enkelt bara släppt ansvaret – där har Människa till Människa fått ta vid.

Kräver tid, engagemang och kraft. Det kostar pengar – och man får vara beredd på att möta mycket ovett… Men, vi kan också finna en del upplyftande spår av arbetet växa fram runtom i tillvaron: ”Vårda språket – så vårdar språket dig” – ”Revision är ingen rättegång”.

Här blir våra förfäders och mödrars arv viktiga att inte helt tappa bort ur minnet, inte minst i mötet Människa med Människa. Starkast i minnet från de generationer Reportern har vuxit upp med, och som upplevt till och med 1800-talets sekel – är att man gav varandra både tid till att tala – och tid till att lyssna vad den andre hade att säga. Antalet röster ”inför en tom öken” var därför ganska få.

Reportern gör sig numera sällan (nästan aldrig) besväret att ”mejla någon” – men har tillhört ”mejlgalningarna”. Räkna med ”abstinens” på vägen till ”ett mejl i veckan”. Till dem som dessförinnan sänts: ”Många frön släpper trädet i vårluften” – kanske finns något sparat i någon dator, myllat ned sig i någons medvetande. Väcker kanske uppmärksamhet ”först om hundra år”.

Facebook, bloggar, Twitter – ”sätter aldrig min fot”. Ser dem ändå som utomordentligt bra redskap – om de används med omdöme. Inte minst många ungdomar har blivit ”virtuoser” inom området – och kanske kommer de att utveckla helt nya former kommunikation för att ”rösten skall nå fram i öknen” – även när också de blir äldre.

Vid Reporterns ålder känns det dock inte så viktigt att medverka i den dagliga ”massprocessen” – utan kan mer ”finnas till” när den digitala bilden av verkligheten helt spårar ut – och bistå vilsekomna när de kommer åter till den fysiska verkligheten. Lyssnande öron och Tröstande ord bland människorna är det få av.

Det vore i detta sammanhang ett steg i en medmänskligare riktning om kommande generationer mer ser sig som en del av helheten, än att som i vår tid ”se sig själv” som ”alltings mitt”. Är vi medvetet del av en helhet blir det enklare att göra sin del samtidigt som vi får större glädje av människorna runt omkring oss. Att se och uppfatta alla i sin omgivning som ”konkurrenter” gör att vi med tiden blir ganska ensamma – helst då vi alla åldras – och tids nog ”slås ut”.

Och utifrån dessa erfarenheter och kontakter inom i stort ”alla samhällsnivåer”, hoppas Reportern nu att människor tar sig samman och börjar reflektera lite över hur mitt liv påverkar ditt och ditt liv påverkar mitt. Att vi inte är ”världens mitt”, utan att vi var och en ser en begränsad del av helheten – den som vi både kan påverka och har ett faktiskt ansvar för.

Så, till er som börjat följa med på ”en liten rundvandring” – här kan komma bli en del ”att upptäcka” framöver – och kanske finner vi en tallrik full med friska bär på vägen och vara lika förnöjsamma med det som ett litet rådjurskid visade sig vara över naturens plommon…



Reportern

En av alla de trivsamma miljöer som legat till inspirerande grund för arbetet (Mariefred)

Att trä nålen genom nålsögat kräver sitt…

Hur många procent av nålens längd utgör nålsögats diameter? – chansen att ”lyckas” eller ”misslyckas”

Några kvinnor och män brukar stråla samman kring just denna fråga. Utan nål, tråd och förmåga att trä nålen genom nålsögat – står vi nakna. Önskar vi kläder, tak över huvudet, mat på bordet, trivsam gemenskap – kan vi inte se till ”säkerhetsprocenten för att lyckas” – utan vara ganska beslutsamma och stadiga på hand…

Utan formella band finns en gemensam ”andemening” som verkat och verkar för att hålla kunskapen om vikten av noggrannhet, tålamod, uthållighet, beredskap att misslyckas, förmågan att förutse, förmågan att lära av misstagen och konsten att ”hålla humöret uppe” oavsett omständigheterna – vid liv. En hel del motstånd blir konsekvensen, men faktum är att resultat och utfall ändå gör att ur prövningarna har resultaten fått tala för sig själva – nästan ”ju större motstånd – desto bättre resultat i slutändan”. Det går att uppleva – ”Oj, det där blev bra – trots allt” – och med förnöjsamhet uppleva glädjen som ligger i ett ord som nästan är bortglömt – Skaparglädje.

Att bringa klarhet i begreppen, eller åtminstone försöka finna minsta gemensamma nämnare i ord och begrepp som vi använder – har varit ett av de centrala målen – eller kanske snarare en konsekvens av arbetet.

”Ekonomi” – som var ”förrförrförr-veckans” tema – handlar exempelvis inte uteslutande om pengar – utan om hushållning av begränsade resurser – i vilket även ingår tid, relationer m.m.

Konstateras kan att ”tidsekonomin” varit starkt begränsad denna sommar – både för Reportern – liksom övriga som presenterar sina verksamheter på denna sida. Tiden har för många åtgått till bland annat verksamheternas genomförande – se Havskräftakademien.


Men, för att fortsätta på temat ”begreppsförtydligande” tänkte Reportern denna vecka titta lite närmre på begreppet ”Kvalitet”, eftersom Kvalitet är just det som utmärkte förstaspris på Havskräftakademiens Sommarlotteri. Här innefattas begreppen: noggrannhet, tålamod, uthållighet, beredskap att misslyckas, förmågan att förutse, förmågan att lära av misstagen och konsten att ”hålla humöret uppe” oavsett omständigheterna, helt enkelt ”ta fysisk gestalt” genom en människas tålmodiga arbete. Studera bilderna – och ”tänk (och känn efter) själv”. Visst är det ett Gediget arbete Mäster Ingemar Carlsson utför!

Reportern
















Och ”i kretsen” finns klenoder av alla de slag… - Ta tillvara på

Talko – Dugnad – Hjälpas Åt: ”Vi kan aldrig säga ’du ska’ i ideella sammanhang – bara ”vi skulle uppskatta om’”.

”FÖRENINGSLIV I FÖRVANDLING” satte Reportern som rubrik på en rapport Reportern skrev för sin dåvarande kommunala arbetsgivare (2001) – ett utdrag följer i slutet av Reporterns ”reportage”. Den handlade om föreningslivets framväxt och villkor – villkor som förändrats från generation till generation. Som Reportern tidigare skrivit ”Det som är nymodigheter för en generation – är för nästa historia”. En uppföljning av rapporten, och på Reporterns eget initiativ, sker nu också – Vad har hänt under dessa tio år?

Det ideella arbetets rötter i Sverige, och i Norden, har mycket gamla anor, och av helt naturliga skäl. Talko som det kallas för i Finnland och Dugnad i Norge. Man anlade stigar, byggde spångar, sådde, skördade och höll slåttergillen tillsammans. Hjälpte varandra med små vägbyggen, röjde sly, målade varandras gårdar och så vidare. Att hjälpas åt var en förutsättning för varandras överlevnad. Den penninglösa ekonomin, ordagrant: att hushålla (och vara sparsam) med begränsade resurser, alltså vad ordet Ekonomi betyder – var den verkliga ekonomin, den alla levde med och av. Pengar var det ont om.

Det ideella arbetets rötter har därför aldrig varit en ekonomibefriad verksamhet – utan alltid betalats, finansierats, i en eller annan form – genom utbyte av arbete och realkapital. Pengarna kom in i vår kultur som ett redskap för att förenkla detta utbyte, vilket exempelvis underlättar om du önskar en liter mjölk i butiken eller kläder till barnen.

Redan under 1800-talet kan vi läsa om hur jordbrukare i det glesbefolkade norrland fick mandat av kyrkan att tjäna som ”präster” vid förrättandet av inte minst begravningar – eftersom prästen hade långa resavstånd vilka ofta skulle avverkas till fots, eller på skidor. Byarna samlade här ihop pengar, ja just pengar, för att ersätta bonden för hans förlorade arbetstid på sin egen gård – kyrkans präst uppbar ju lön från staten, skattepengar.

Så kom industrialismen, mekaniseringen, det internationella varuutbytet – och snart genomsyrade penningen nästan varenda vrå i vår tillvaro. Till och med strömmen som Reporterns dator använder – kostar pengar – liksom tröjorna våra barn använder i fotbollsklubben. Ingen, vare sig människa eller verksamhet, har någonsin kunnat ställas utanför ekonomin och överleva. Frivilligt arbete handlar därför inte om att utnyttja människor – utan om ett gemensamt utbyte.

Detta ska beaktas när vi ser till pengarnas värde – även i ideella sammanhang. Hur goda syften och avsikter vi än har – vare sig får eller kan vi ställa någon verksamhet utanför ekonomin. Att slarva med ekonomin, eller nyttja den ”ensidigt” får skadliga effekter för både verksamheter och människor.

En väl arvoderad Ordförande i en frivilligorganisation med det uttalade målet att ”stödja fattiga i Afrika”, saknade uppenbarligen denna insikt. Inför årsfestens deltagare, bestående av ett stort antal frivilliga som upp till heltid arbetade gratis för organisationen, gav denne uttryck för följande: ”Det skall ni veta, att vi är så tacksamma för allt det arbete ni lagt ned, och som ett tecken på vår uppskattning kan ni var och en ta varsin Cloetta Kexchoklad vid entrén när ni går ut”. Flera av de ideellt arbetande led av reumatism, hjärtsvikt och till och med cancer – och hade en mycket låg pension. Dessutom hade de grundlagt verksamheten.

Alltså måste vi ständigt ha i minnet: ”Frivilligt arbete handlar inte om att utnyttja människor – utan om ett gemensamt utbyte.” Vi kan aldrig säga ”du ska” i ideella sammanhang – bara ”vi skulle uppskatta om”.

Vi står nu därför vid en punkt där Grundbegreppen måste säkras – bli kommunicerbara i samtliga led. Ekonomi betyder ingenting annat än: Att hushålla med (och vara sparsam) med begränsade resurser. Vi måste gemensamt tillse att respekten för pengarna som ett redskap oss människor emellan säkras. Att så att säga ”börja från ruta noll” – ”sätta värde på varje enskild krona” – pengar – en flödesreglerare.

Denna förståelse är viktig, för att vår hushållning inte skall förväxlas med nedanstående:

• Svarta pengar, vilka underminerar samhället – men växer i takt med att samhället självt underminerar grunden för människors överlevnad genom överbeskattning
• ”Silvermyntet” – pengar som vi vinner genom att skada andra. ”Robinsonleken” på våra arbetsplatser och i organisationer är ett tydligt utslag av denna anda; ”mer till mig – inget till dig”
• Snålt givna gåvor – vars syfte ofta är att binda upp människor (exempelvis ”för att hjälpa fattiga i Afrika” – styrelsearvoden?)

Demokratiskt behöver vi också tre (fyra) insikter:

Insikt ett: Medborgarna är ägarna av det offentliga

Insikt två: Ägarskap innebär ansvar

Insikt tre: Demokrati innebär att ständig dialog upprätthålls mellan ägarna av det offentliga och de människor som ägarna genom demokratiska processer utsett att förvalta deras gemensamma ägarkapital

Den fjärde insikten är – tillvaron blir transparent – genomlyst.

Goodwill kommer bli framtidens lösen i ett genomlyst samhälle. Vi kan säga att ”guldmyntsfoten” här är den verkliga ekonomin – den som städerskan ”Lisa” köper mjölk i butiken för och kläder till barnen.

Guldmynt handlar om Generositetens grund – Ömsesidighet

Reportern (Som dessutom här sänder en särskild tanke till ”kärntruppen” – vars mentorskap och insats varit av central betydelse) Att ”kasta loss” innebär ju i praktiken – ”nu börjar seglatsen” och vi vill ha alla med…

Nedan följer nu två utdrag ur ”Föreningsliv i förvandling” (daterad 2001)

Frivilligt arbete skall inte förväxlas med obetalt/oavlönat arbete. Frivillighet bygger just på vad ordet säger - människans fria val. Detta engagemang har den frivillige rätt att avsäga sig med omedelbar verkan även om man med hänsyn till andra kanske inte så ofta gör detta. Den frivillige söker sig dessutom (som sagt) av egen fri vilja till den verksamhet man vill stödja även om enstaka undantag säkert kan förekomma. Det sistnämnda exemplet (avsäga sig/avgå med omedelbar verkan) bottnar då säkert i någon form av yttre tryck eller "tvång".

Det obetalda arbetet kan ibland förväxlas med frivilligt arbete. Det kan börja som ett frivilligt engagemang men grupptryck och andra omständigheter kan skapa en tvångssituation - då är arbetet inte frivilligt utan en börda för den enskilde - ett tvång och ofrivilligt arbete. Här kan finnas en av förklaringarna till varför man kan notera en klar tendens till att allt fler medborgare väljer att undvika förtroendeposter eller andra mer bundna och ansvariga poster inom föreningslivet - ett alltmer märkbart bekymmer. Inom arbetslivet bör man också se upp med "frivilligt arbete". Människor som arbetar övertid utan lön är till exempel inte frivilligarbetande, utan gör en oavlönad arbetsinsats. Man bör också beakta allt det oavlönade arbete som många anhöriga till sjuka, handikappade och äldre utför - detta kan i många fall betraktas som oavlönat (och ibland ofrivilligt) arbete - en gratisinsats genom vilken berörda familjer, samhället och övriga medborgare avlastas och drar fördel. Denna oavlönade (och "ofrivilliga") insats behöver dock inte uteslutande handla om pengar - ställer vi upp och hjälper varandra?

Det finns också en tredje faktor som man bör se upp med då det gäller människors insatser - eldsjälarna. Det vilar en allvarlig fara i att använda sig av (”utnyttja") dessa för hårt. Förväntningarna på dem är stora och ofta får de det ena uppdraget efter det andra att bära på sina axlar - något som de brukar klara med bravur. Ofta verkar de i det "fördolda" och handlar mer som kroppens hälsa - den bara är och tas för given. Än beklagligare är det om dessa eldsjälar blir klandrade i fall de inte orkar med att bära tilldelad (och ibland påtvingad) börda - de får inte sällan bära hela skulden som "tack" för sin insats.

När man som undertecknad mött eldsjälarna - runt om i vårt land - under många år, så menar jag, att vi medborgare måste börja besinna vår hållning mot eldsjälar, frivilligarbetare och oavlönade arbetsinsatser. Utifrån noteringar under årens lopp är det inte grundlöst att varna för att mängden verkliga eldsjälar - procentuellt - kan komma att minska på grund av att man inte ser eller ger deras insats ett tydligt erkännande. Detta kan få konsekvenser. Men man bör heller inte glömma att det bor en potentiell "eldsjäl" inom var och en av oss, och att mängden faktiskt kan öka - om vi tar tillvara på denna förmåga under eget ansvar.

En pärla i sammanhanget är Jokkmokkpensionären Karl-Olofs ord. Han tillhör här "Resursbanken" (frivilligcentral): ”Jag är uppfostrad i den gamla andan som gick ut på att ta hand om varandra, inte för att få, utan i glädjen att ge!”


Modernt frivilligt socialt arbete - om professionalism och frivillighet i framtiden.

Stockholm torsdagen den 9 november 2000 (Ur Frivillighet i förvandling).

Fakta år 2000: Sektorn omsätter i dagens svenska samhälle, i kronor räknat, ca 60 miljarder. Dess medlemmar lägger ned ca 480 miljoner arbetstimmar/år, vilket motsvarar den tid som produceras inom Sveriges tio största företag eller ca. 300 000 heltidsanställda. Föreningarna har i dag 100 000 anställda medlemmar (hel eller deltid) av vilka 15 000 är anställda av idrottsrörelsen. Politiska partier, fackföreningar, Konsumentföreningar, Kooperationen är andra delar som räknas in i föreningslivet, men som vi kanske inte alltid tänker på som föreningar.

Hoppas kunna uppdatera med ny fakta från 2010 framöver   (Reportern)

Seminarium om frivilligt socialt arbete

Leif Holgersson, socialpolitisk författare.

Leif har lång och mångårig erfarenhet av arbetet som socialarbetare/socialsekreterare. Började redan under 1950-talet då traditionen var den att socialarbetarna ofta var kvinnor som kom från bättre bemedlade familjer. Har genomlevt en revolution inom området - från Barnavårdsnämnd till professionalism.

Leif ville främst lyfta fram ett varningens finger för "Vi och Dom" - synen på våra medmänniskor. Han menar att rötterna till denna grundsyn finns att söka hos ett antal traditioner vilka här nämns:

1. Den patriarkatiska
Vilar på lutheransk tradition. De stora välfärdssystemen har byggts upp enligt denna hierarkiska tradition. Enligt Leif utgör Socialdemokraterna ett starkt fäste för traditionen.

2. Den arbetsmoraliska traditionen ("att göra rätt för sig")
Även denna har rötter i kyrkan och i den lutherska traditionen. Finns bland annat inbyggt i socialförsäkringssystemet och i det nya pensionssystemet.

3. Den filantropiska traditionen.
Klassiska borgerlighet. Finns i Frikyrkan. Växte fram med industrialismen. Fattigdomen läggs på den enskildes ansvar. Den moderna välgörenheten (t.ex. Stockholms stadsmission) har sina rötter i denna tradition. Politiskt är den förankrad i liberalismen. Socialdemokratin har sällan stöttat eller arbetat för enskild välgörenhet utan betraktat detta som ett samhällsansvar.

4. Den Repressiva traditionen
Arbetar med tvångsåtgärder, t.ex. Hasselakollektivet - gård mot missbruk. Politiskt kan vi se denna tradition företrädas av både Laila Freivalds (s) och Gun Heldsvik (m).

5. Den puritanska traditionen
Företräds av bl.a. Baptistkyrkan. Nykterhetsbudskapet (jämför Länkarna, IOGT etc.) är starkt förankrat i denna tradition. Har haft en stor betydelse för t.ex. sjuksköterskeutbildningen under 1800-talet och fram till 1900-talets första hälft. Har ett starkt grepp över hela den sociala sektorn i dag.

6. Den gruppsolidariska traditionen (lika stöder lika)
Har sina rötter i medeltidens Europa med främst mästar-/lärlingstraditionen som grund. Här byggdes ett system upp där mästaren sörjde för lärlingens sociala och medicinska väl. Denna tradition avlöstes senare av den fackliga med början under 1800-talet och med en stark förankring under 1900-talet. Exempelvis Kommunalarbetareförbundet lär ha sina rötter ur resterna från ett gesällskap som tog hand som Stockholms hushållsavfall/avlopp.

Inom t.ex. nykterhetsrörelsen kan man se denna tradition yttra sig i att inga blandmissbrukare accepteras som medlemmar i en ren alkoholnykterhetsrörelse. Traditionen har också kommit till uttryck i form av en folkligt förankrad misstänksamhet mot "professionalismen" - "Vi" medborgare mot "dom" myndighetspersonerna.

Polis och socionomyrket har drabbats av denna misstänksamhet, vilket bl.a. beror på att dessa tillhör "helt nya" yrkesområden, framvuxna under 1900-talet. Pippi Långstrump ger ett utmärkt exempel för denna misstro. Poliserna Kling och Klang samt "socialtanten/Prussiluskan" (barnavårdnämnden) misslyckas ständigt med att "få ordning" på Pippis liv.

7. Människan ett subjekt (människan vid namn)
Egen organisering och självhjälp. Insatser för andra, t.ex. Länkrörelsen och Rädda barnen.
Denna punkt kräver nog ett seminarium för sig (skrivandes kommentar).

Den starkaste nu varande traditionen (år 2000), av de sju nämnda, är den patriarkatiska.

Punkt 7 – Här har Reportern funnit ”sitt arbetsrevir”…

To the Swedish speaking audience the Reporter has described specific phenomena’s that are adequate for Swedes. “The Reporter” is a free voice that you can’t connect to Friends of the Fishing culture or the Norway Lobster Academy in Träslövsläge. But the Reporter is part-owner of this webpage, and likes to see booth organizations, and all the surrounding culture, growing and developing in the spirit where they have their roots. “Small is beautiful” – that’s it.

Those who know the Reporter well, also knows that the Reporter has been active involved in a number of projects, since maybe two or even more than three decades back. And those who know the Reporter well also know that almost all of these projects have been aiming to support peoples benefit. Of course this has meant hard resistance and more failures than success – since most of our eras projects are planned and constructed for people to the projects – according to the device: “make more money”.

And those who know the Reporter, since decades, also might have noticed the Reporters own resistance to “power”, since power to often means to control and manipulate. But, since the Reporter have “turned his back” to power (from the point of view we usually see it), he have found out something else: The less power, the more influence – because people (we) are forced “to think for them-/ourselves” That is not human power – that is life itself.

This has formed much of the Reporters attitude, initiative and point of view, but also unfortunately created a lot of misunderstandings. We are not used to, or trained, in this way of thinking and perspective in our culture – and maybe especially in Sweden.     

Visitor from abroad might otherwise see Sweden serve as a model “to the rest of the world” for open minds. This is booth true and false. A person, or a nation, that believes itself to bee “free”, “open” and “good”, will lose booth its awareness of its opposite and the tools to handle its darker sides of life and culture – and risks thereby to turn to its opposite.

As the Reporter described to a man, a man from the sea, that the Reporter met in the Mediterranean and that the Reporter prefer to call “Zorba” – since he reminded the Reporter of him: “Sweden must be the materialistic paradise of earth – but has turned to a spiritual opposite”. Here is more than enough for each ones needs, but not to everyone’s greed. And it’s just an establishment that greed has put its stamp on the culture – “make more money”.

Money is a tool, not a goal in itself – that’s it. And that’s what has been described to the Swedish audience. How we use our money will form our common future.   

The Reporter don’t think or believe that other nations or cultures are “better”, on this point, or any others, people are people and man are man, but the Reporter have seen and are witness of “the total opposite”. What you can see and find in many places of our culture, are external conformity, but an inner split. What the reporter has been searching for – is its opposite: A manifold external environment, and with an inner unity. Such places exist – the Reporter knows.

On this front our culture, and all of us, have much to learn. We must learn to be better Listeners – we talk attitudes.

Of course this is painful to realize, but the Reporter have tried the path himself – “make less money”– but try to use them well. It will be a necessity to learn for everyone.   

Finally: What you see and find on this webpage has its own life and will find its path. What the page mirrors are in many ways “an opposite to” the growing attitudes we can witness in other part of our society and dominating culture. The Reporters engagement in these specific processes that you find on this webpage will reduce for the benefit of booth these projects, but also for others, with common and linking threads – synergy. The Reporter has never “left a project” – just continued to develop further... – even thou it can take time, sometimes even years to realize this.

As the Reporter was told, also “Golden Coins” – read Jacobs’s letter; Chapter two (2), passage eighteen (18), and Chapter three (3), also passage eighteen (18).

The Reporter

Torsdag 10 juni 2010 samlades ett glatt gäng i Träslövsläge. ”Reportern” var givetvis där för att föreviga ögonblicken.
Församlade var Claes Wollentz från Statens Maritima Museer, Krister Bång från Båtologen och Pablo Wiking-Faria, ansvarig för historisk forskning vid Länsmuseet i Varberg. De möttes upp av representanter för Fiskekulturens Vänner, vilka formellt bjudit in gruppen, och företrädare för Havskräftakademien i Träslövsläge. Representerade var också besättningen från VG 40 Nordvåg, som genom eget initiativ och några gemensamma ansträngningar, lyckats få K-märkning av båten 2009.



Om vi börjar med ”det uppdukade bordet”: Här ligger framför era ögon en ”smärrgaus” (Calle får rätta om reportern stavat fel), så ”gau” (även här) att här har en mångårig gåta fått sin lösning – ”Hur skall vi utforma den bästa kräftsmörgåsen?” Nu befarar reportern bara att Joakim riskerar få så många beställningar på sitt lilla mirakel att ingen tid blir över för denne expert på att sortera ut havets bästa kräftor, redan till havs, utan i stället helt enkelt går åt till smörgåstillagning. Vill därför inte marknadsföra mera (för ögonblicket)…   
Men, för att citera en av efterkommentarerna: ”Och en så himla god macka med havskräftor har jag aldrig ätit tidigare!”



”Glada gossars möten” (Här Claes Wollentz och Krister Bång) - kanske inte helt stämmer helt överens med reporterns sökande efter ”vuxna män och kvinnor” som kan ta Vuxet Ansvar. Men se ”glada gossar” har barnasinnets öppenhet kvar, grunden för intelligens och medmänsklighet. ”Kom som ett barn” heter det ju…



”Vad tror du om det här?”



”Kommer du ihåg?”



Något outgrundligt…



Även barnen var med och farbror Patrik vakar och vill givetvis att även de kommande släktena skall kunna åtnjuta den rikedom som havet öser över oss människor – men som vi kanske inte alltid visat vår uppskattning och respekt.



Vi skall vara rädda om framtiden…



Så vi tar tillvara på även det som för ögat först kan se ut som skrot…



För det här kan vi lära av våra förfäder och mödrar… (Pablo följer med nyfiken blick vad ”Mäster själv” visar från historiens gång…)



Här finns mycket i våra gömmor… (Ingemar förevisar)



”Ser man på…”



Nog för att uppfinningsrikedomen i Läjet överträffar mycket som reportern sett, men den här abrovinschen för att underlätta och automatisera planhyvling av trä, betvivlar reportern starkt kommer fungera i praktiken. Eller har kanske reportern missuppfattat det hela? Mäster Lars under uppsikt av Krister tycks i vart fall med stor spänning åse vad som händer om apparaten kör igång…
PS: Ursäkta bildkvalitén, men reportern ville inte missa tillfället i all hast…



Vem har smugit sig ombord? – nu när vi är ute och förevisar…



FISKERIVERKET! Myndigheterna! Ska de ha koll på Allt vad vi företar oss…?



Nåväl – så farliga är de inte… Lovade denna unga dam att inte publicera för mycket ”ansikte” för webben, men kunde inte motstå det glada leendet som väl speglade den öppna attityden. Vi jobbar ju mot samma mål…
Och som står i vår stadga: § 2g Fiskekulturens Vänner skall slutligen verka för en anda där humor, musik, poesi och glädje hålls högt. Fiskekulturens Vänner står öppen för samarbete med var och en förening, organisation eller enskild människa som vill arbeta för ett öppet och generöst samhällsklimat.



Uppdraget var och är att i öppen samverkan med yrkesfiskarna anlägga en anläggning på båten som nog kan komma visa sig bli ett högst värdefullt verktyg. Med hjälp av detta kanske fisket äntligen kan komma till bukt med att stora delar av den fisk som fångas, enligt regler som kommer centralt från än högre myndigheter, måste slängas åter i sjön – död. Till vilken nytta då? – i en värld där miljoner, miljarder, knappt har bröd för dagen.
Reportern har för avsikt att försöka återkomma till detta uppdrag med en mer utförlig redogörelse



Vad är nu detta? En ”Måsledare” enligt sakexpertis, vilken skall förhindra att måsar sätter sig på eluttaget. Tro det den som vill, men efter att ha fått erfara vad både ”synvinklar” och ”pinjonger” är för något, ställer sig reportern alltid lite misstänksam, även om reportern tycker sig se viss logik i konstruktionen.



Nej, nu börjar till och med barnen tröttna…



Så vi avslutar där vi började – med den ”lajrhommersmärrgaus”” (lerhummersmörgås*) som mästerkocken bjöd på och som avnjöts medan vi gick in på alla de frågor av gemensamt intresse vi hade att diskutera. Kring dessa skall vi återkomma.
Här ser vi Pablo försjunken över uppgifter i samband med detta. Helt unika uppgifter om fiskare – ända ned till 1600-talet, som Fiskekulturens Vänner, i samverkan med Studieförbundet Vuxenskolan , Träslövs Hembygdsförening, medlemmar i Havskräftakademien och rader av alltfler tillströmmande intresserade tagit fram.   
Nu fortsätter arbetet i Fiskekulturens Vänner och Havskräftakademien med planering av sommarens aktiviteter. Kanske ”lajrhommer smärrgausa” blir ett inslag på Havskräftans dag? – Lajrhommerdagen.
Reportern

• Lajrhommer (Lerhummer) är det uttryck som används i Läjet för havskräfta. Och visst ligger det något korrekt i uttrycket.
Se även: Käfta båga=facebook: Vi som tyckom de e roligt mä läjesboa (Facebook)

Fredag, 23 april 2010, klockan 15:00 till ca 16:30
Guide: Pablo Wiking-Faria, historisk forskning, Länsmuseet i Varberg
Medverkande: Deltagarna i Vår bygds historia, i samverkan mellan Fiskekulturens Vänner, Studieförbundet Vuxenskolan och Träslövs hembygdsförening



Fiskekulturens Vänners ”ständige reporter” anlände ca en halvtimme försenat, vilket visserligen inte hör till ovanligheterna, men gick att härleda till den aktuella veckans deadline – materialet måste in senast 18.00 fredagar – och försöker här hålla tiderna.

Nåväl, det var ett glatt, och om än något fruset sällskap i den kyliga västliga vinden (dessa Isländska vulkaner och deras solskylande aska?) som fick mängder av värdefull information till livs.

Pablo hade inlett med att beskriva några boningshus man minst antar har legat på platsen, då under perioden 1000-talet fram till slutet av 1100-talet/början av 1200-talet. Av fastigheternas storlek att döma samt fynd på platsen, främst i form av lerkärlsrester, kan platsen ha antagits varit präglad av handel. Att den sedan upphört kan (kanske) härledas till två specifika händelser. Påbörjandet av byggandet av Varbergs Fästning samt att brytningen av myrmalm längre inåt landet upphörde kring slutet av 1100-talet/början 1200-talet.


Runt senare tiders trädrötter skymtar lämningar av en större eldstad från ett av boningshusen under perioden 1000– och 1100 talets slut 1200-talets början (upphöjning i marken)


Dubbel stensättning till husgrund tyder på tjocka väggar omgav huset - blåsigt och kargt läge. Noteras bör dock att enligt källor skall perioden 1000-1200 e.Kr. ha tillhört en av de varmare perioderna som sedan inte låtit upprepa sig i Norden förrän under 1900-talet

Myrmalmen, som hämtades i trakter uppåt Tvååker och Sibbarp, ”Järnrike”, pågick just under nämnda period. Järnhalten i denna myrmalm låg kring tio procent, men började vid denna historiska tidpunkt utsättas för konkurrens, inte minst ifrån Bergslagen. Brytningen av järn ur berg hade då påbörjats med för den tiden ny och bättre teknik, och här låg järnhalten i berget på upp mot trettio procent.

Den andra faktorn som kan ha påverkat bosättningens upphörande är upprättandet och byggnationen av Varbergs fästning. Som Pablo själv uttryckte saken: Fästningsherren kan ju ha beslutat om att all handel skall koncentreras till Varbergs fästning.
Under denna historiska epok var handeln redan starkt reglerad, vilket vi längre fram i historien finner än fler sofistikerade uttryck för i både Stadsbreven och skråväsendets uppbyggnad.

För att uppnå klarhet i hur bosättningen vid Lärjans norra del är anknuten till området i och kring Gamla Köpstads flertusenåriga historia krävs ytterligare utgrävningar. Medel för ändamålet måste då främst sökas från fonder och stiftelser. Statliga medel för arkeologiska utgrävningar finns i stort bara tillgängliga i samband med nybyggnationer av fastigheter, vägar och övrig infrastruktur, och då främst i form av delfinansiering.


Pablo Wiking-Faria, avdelningen för Historisk Forskning vid Länsmuseet i Varberg, berättar om hittills framkomna rön om platsen. Till höger står Evert Bengtsson uppmärksamt lyssnande, kunnig inom både bygdens historia, fågel- och naturkännare, träsnidare m.m.

Bosättningens, ”byns” läge, precis vid Lärjan och Kattegatt har direkt anknytning till att varor skeppades ut och in via Lärjan. I samband med utgrävningar i Galtabäck 1928 hittades också resterna av en båt väl bevarade. Båtens form påminde i mycket om ett vikingaskepp, men mer utformat för frakt än strid. 2005-2007 byggdes på grundval av fyndet en kopia av båten, det så kallade Galtabäcksskeppet, eller Galten som det också namngetts. Föreningen Galtabäcksskeppets Bygglag har svarat för båtens byggnation och numera för dess underhåll och drift. Sjösattes för i år i Galtabäcks hamn, lördag 17 april, och finns här för allmän beskådan. Se gärna www.galtabacksskeppet.varberg.org


Vy ut över Lärjan den aktuella dagen för vårt studiebesök. Galtabäcksskeppet, Galten, ligger i Galtabäcks hamn (sjösatt för i år lördag 17: e april) strax jämte den gamla Sjöräddningsstationen som numera är Museum (mitt i bild). Stengärdsgården som skymtar rättfram i bild och som går ut i Lärjan blev också föremål för diskussion - syfte och ändamål? Markera sockengräns var en av teorierna - men varför lägga ned så pass mycket arbete på detta?

Skeppstrafiken vid Lärjan antas annars främst ha berört det danska riket, eftersom Halland, Skåne, Norge (med Bohuslän) vid denna historiska tidpunkt tillhörde det danska riket. Var de exakta gränserna till övriga nordiska styren gick vid denna tidsperiod går än idag bara att vagt peka ut.

Danmark och övriga norden präglades under perioden av ständiga stridigheter och krig, där järn som bröts till stor del åtgick för att tillverka vapen. Ett kilo järn betingade ett högt pris och ett svärd gjort av järn var en dyrbar grip. Det järn som utvanns ifrån myrar mellan Tvååker – Sibbarp kan därför antas ha bestått av mindre mängder, vilka vid transporttillfällena kan ha burits av hästar, detta genom säckar eller liknande anordningar över sina ryggar.

Ett relativt stort antal brunnar som finns i området norr om Lärjan och som nyupptäckts under senare år, tyder också på att fler bostäder än de man fastställt och kan skönja spår efter, funnits på platsen. En åker i nordostligt läge om Lärjan tyder, genom sitt av lokalbefolkningen sedan långt tillbaka givna namn, Kyrkogårdsåkern, på att ett större antal människor haft en fast bostad på platsen. Kanske har senare generationers åkerbrukare efter 1100- och 1200-talet funnit många rester av människoben på platsen.


En av de upptäckta brunnarna är öppnad, täckt och fylld med vatten


En annan, längre nordväst liggande, är väl täckt av vegetation och är vare sig uppgrävd eller vattenfylld

”Hamnens” läge, alltså den hamn som Lärjan kan sägas bilda norr om Galtabäcks nuvarande hamn, blev också föremål för många diskussioner. Vi har haft en landhöjning på platsen, sedan 1000-talet på över en meter, vilket gör att Lärjan var minst en meter djupare än i dag. Byggandet av Galtabäcks hamn, detta kring 1870, kan också ha lett till att Lärjan sedimenterats grundare än vad fallet annars skulle ha blivit och är i dag.

Flera av deltagarna, och Pablo själv, skulle gärna vilja se vad som kan tänkas komma fram om man fick möjligheten att börja gräva i bottnarna av viken – Kanske skulle man finna rester av pålar – alltså rester av kajer.

Att inloppet till Lärjan skulle ha varit från den norra, västliga, öppningen till Lärjan, tvivlade dock flera av de medverkande på. Inte minst Ingemar Karlsson, ”nestorn” i gruppen, och aktiv yrkesfiskare än i dag, ställde sig mycket tveksam till möjligheten. Detta inte på grund av att djupet inte skulle räckt till, utan för att det helt enkelt är sjömannamässigt mycket svårt att segla in i en hamn, även med dagens moderna teknik och motorer, med sjö och vind rätt från akter.

Innan Galtabäcks hamn var byggd var rännan in till Lärjan härifrån tillräckligt djup för aktuella båtar för tiden. Den södra rännan har dessutom en betydligt bättre riktning för ingående fartyg att angöra hamn ifrån. Pablo instämde i logiken i resonemanget och det finns i dag inga uppgifter som direkt motbevisar tesen.

Som en parentes kan nämnas att Galtabäcks hamn byggdes före hamnen i Träslövsläge. Träslövsläge var visserligen redan under slutet av 1800-talet större än Galtabäck och hade ett mer omfattande fiske – men jordbrukarna i och kring Galtabäck med Tvååker var förmögnare. Innan järnvägarna var utbyggda utgjorde sjöfarten längs med kusten en viktig transportlänk där potatis, säd och andra jordbruksprodukter transporterades av båt längs med kusten, även av fiskebåtar. Från Galtabäck kunde jordbrukare från Tvååker ned till Galtabäck enkelt nå marknader som Varberg, Falkenberg och Göteborg – som exempel.

Den förmögnare jordbruksbefolkningen bekostade hamnen och lät fiskebefolkningen stå för arbetet. Senare skulle Träslövsläges befolkning få stöd ifrån staten, då fisket ansågs vara av riksintresse och Träslövsläge hade en stor yrkesfiskande befolkning – men knappt några jordbrukare att tala om. Träslövsläges hamn var också fram till mitten av 1980-talet en statsägd hamn, då Varbergs kommun tog över ansvaret utan kostnad.


Träslövsläges inre hamn 2006

Vi avslutade vandringen med några avrundande ord kring Bronsåldern – 2 000 år tidigare (1000 f.Kr.). Ett stort antal stenrösen finns längs med kusten, speciellt från trakterna söder om Varberg och sedan upp över Bohuslän.

Deras utformning, syfte och ändamål diskuterades och endast ett mycket litet fåtal är utgrävda – penningbrist. Längre söderut, inte minst i Skåne, finner man samma ”rösen”, men då i form av jordhögar. Även i andra delar av landet finner man dessa ”jordhögar” – Man använde det material som fanns närmast tillhands.

Vad som finns i dem, om de är plundrade och så vidare är delvis en öppen fråga. Ett fåtal har öppnats och Pablo menade att de rön man hittills gjort klart ger för handen att det är frågan om gravplatser. Sedan kan de också haft andra funktioner som exempelvis sjö- och landmärken, men då mer som en följd av att de ligger väl synligt.


Ett av de rösen vi finner ca en kilometer nordväst om Lärjan och bakom vad som på ortsdialekt kallas för ”Kohavastranna”

Landskapet längs med västkusten och Skåne vid denna historiska tidpunkt antas ha varit betydligt öppnare än i dag, mer som öppna betesmarker med inslag av lövskog. Den gran- och tallskog vi ser längs med exempelvis Hallandskusten och en bra bit inåt land, är till största delen planterad skog. Stora satsningar gjordes, inte minst under första hälften av 1900-talet, där skolbarn m.fl. fick gå ut i markerna och plantera både gran och tall. Tallen finner vi idag främst längs med de kustnära banden – vindtåliga som de är.               

Känt är också att under medeltiden (alltså 2 500 år efter bronsåldern) och fram till 1600-talet fanns utbredd ekskog i våra trakter. Getterön lär ha varit fylld av denna, men försvann, troligtvis i anslutning till all skeppsbyggnation som pågick, inte minst under 1500- och 1600-talet.

Fler uppgifter framkom och vi lär i studiegruppen, och inom Fiskekulturens Vänner, ha anledning att återkomma till rön som framkommer över tid. Vi hoppas givetvis också att sponsorer ser en möjlighet att ge en hjälpande hand och att Länsmuseet i Varberg får möjligheten att ”gräva vidare” i frågan. Vem vet vad som kan framkomma om vår bygds ”fornstora dagar”.

”Reportern”

Det är när människor möts, gemensamt tar en kopp kaffe, finner anledning till ett igenkännande leende, ett skratt, ta en ton – som de fruktbringande idéerna, utan att ta betalt, kläcks. Här har grunden lagts, och läggs, till vad som längre fram gett och ger oss alla frukt.

Utifrån denna grund försöker vi inom Fiskekulturens Vänner, inte bara bevara och vårda vårt kulturella arv, utan kanske främst av allt varsamt utveckla och bidra till att tidlösa värden inte går förlorade. Kultur handlar om våra mellanmänskliga relationer och uttrycksformer: förr – nu – och i framtiden.

Calle Karlsson med sin musik, humor och kulturhistoriska gärning bidrar här med sitt verv också starkt till detta gemensamma mål och vi vill än en gång lyfta fram:

      
Vi fortsätter annars vår studiecirkel, Vår bygds historia, och är ett gäng som träffas varje torsdag. Nu i torsdags var det dags att även pröva på ”en nymodighet” – fast en gammal sådan: Brödpudding.

Bagaren ”misslyckades” givetvis – såtillvida att en av marängtopparna vägrade att ”pösa” – men den smakade uppenbarligen lika bra som den andre, för den tog slut före ”den riktige”     



Gammalt och nytt har alltid levt sida vid sida – och vad som är nymodigheter för en generation, är för nästa historia. Vår målsättning och våra intentioner är att dessa växlingar skall kunna ske på ett sådant sätt att det bästa från förr också följer med till nästa generation – tidlösa värden.

Som det står skrivet i vår stadga: ”bygder längs med vatten och kust” - tillhör de flesta, och främst genom våra fysiska verksamheter hoppas vi kunna bidra till att vår del av tidlösa värden följer med under skiftena...

Ordförande, Fiskekulturens Vänner

Träslövsläge är ett av Sveriges få kvarvarande fiskelägen som präglas av en levande yrkesmiljö. Många är de besökare till Träslövsläge, från när och fjärran, som kommer hit just för att få uppleva denna unika och för besökare öppna miljö.

Ytterhamnen präglas av landning av fisk och skaldjur samt bunkring av fiskebåtar. Tillgången till Träslövsläges Varvs slip finns också här. I innerhamnen, som tidigare i historien var lossnings- och bunkringshamn präglas yrkesmiljön av idag mer av underhåll av båtar och redskap, även om landning i begränsad skala kan förekomma, då främst av skaldjur. Den omedelbara tillgången till fiskebodarna och Bödelokalen utgör här en förutsättning för underhållsarbetet av fiskebåtar och redskap.

Det är ett uppskattat strövtåg bland både ortsbefolkning och inte minst besökande utifrån, speciellt sommartid, att vandra runt längs kajer och sjöbodar och se på när yrkesfiskarna utför sitt arbete. Har man också lite tur kan man komma i samspråk med någon av dessa och kanske till och med få höra lite av läjesboan.

Visst, en mås kan bli närgången, en säl kan sticka fram sitt huvud. Trålar, burar och garn kan ligga framme och kanske inte alltid lukta så som en gäst önskar – men sådant hör en fiskehamn till. Ibland får man också se upp för truckar och fordon som måste röra på sig för att arbetet skall kunna bli utfört, men var och en rör sig på eget ansvar i en yrkesmiljö – och yrkesfolket som rör sig i hamnen vet att ta hänsyn.

Träslövsläge är också sedan många decennier tillbaka en välkänd turistort, vilken i början först lokalt, sedan kommunalt och numera i historien också regionalt har fått alltmer betydelse och inflytande på den ekonomiska utvecklingen.   

Det är en svår balansgång mellan yrkesfisket och besöks- och fritidsnäringen då yrkesfisket genom decennierna haft en tendens att för perioder öka, för att sedan minska och sedan åter öka i betydelse för ekonomin och människors arbete för sin försörjning. Förändringarna kan dessutom ske mycket snabbt, eftersom både tillgången på vad havet ger, och behovet av livsmedel kan förändras i stort utan förvarning. Livsmedelsberedskap tillhör varje nations grundläggande beredskap – och en egen basproduktion tillhör här fundamentet. Lärotiden för att kunna bli en skicklig yrkesman inom fisket kan här räknas i decennier…

Det finns en gemensam strävan bland yrkesfiskare att sprida mer kunskap om sitt yrke, dess förutsättningar förr, nu och vad som förväntas av framtiden. Därför skriver Fiskekulturens Vänners ”redaktion” här inte bara för Vännernas räkning, när vi önskar besökande väl mötta i yrkesfiskarhamnen. Äldre som ung: Se, lär och var nyfikna – här finns så mycket att låta sig inspireras av…


Utrymmet i en modern fiskebåt påminner i dag mer om cockpiten i en Boeing 747 Jumbojet


Många är både de yngre och äldre, lokalboende och människor från fjärran platser vars språk ingen här förstår, som nyfiket tar sig ned till hamnen för att beskåda verkligheten bakom allas våra dagliga måltider


Ett Levande Varv – hur många sådana finns att skåda på nära håll?


Att fritt kunna ströva omkring och se ”alla dessa märkliga ting” – undrar om man frågar: "förstår vi svaret på läjesboa?”


Allehanda transporter förekommer längs med kaj


Garn och redskap lagda på tork


En stilla sommarnatt. Tystnad, kanske ett måsskri eller ett plaskande ljud när en säl tittar upp…

Träslövsläge is one of the few remaining living fishing villages in Sweden that still have an open environment for visitors that has kept its original professional surroundings intact.

People from all over the world have confirmed how unique these surroundings are compared to many other places – “something you must take care of”

The pictures above shows from the top:

1. The wheelhouse in a modern equiped fishing boat reminds you about the interior of a cockpit in a 747 Boeing Jumbo Jet
2. The outer fishing harbor where fishing boats are landing fish and shellfish. Here they also bunker the boats
3. VG 40 Nordvåg on Träslövsläges shipyard stocks
4. Visitors strolling around the boat-hoses in Träslövsläge harbor
5. All sorts of transportations are always going on in the harbor
6. Fishing-net and fishing-tools laying along the quay, drying up after its use
7. A silent summer night. All you can hear might be a scream from a sea-gull or maybe a splash from a seal...   

Det har varit ett händelserikt år för Fiskekulturens Vänner sedan vårt grundande vårvintern 2009. Bildandet kan sägas vara frukten av decenniers stilla dialog människor emellan. Vår engelska översättning av namnet, Friends of the Fishing culture, blir ju på svenska – Vänner av Fiskekulturen, och har ett syfte och mening med just denna översättning

Vi människor har ju vårt ursprung i vattnet, och ingen av oss kan leva förutan vad havet gett och ger. Man kan säga – vi är av Havet. Ändå är det en äkta landkrabba som sitter som ordförande. En halvtimma för att komma i vattnet (ej att jämföra med Hans Bertilssons djärva dopp), men kan å andra sidan vara lika besvärlig att få upp igen – även ur kallt vatten. Folk får gapa bäst de vill – är jag i, så är jag i

Begreppet/Ordet Fiskekulturens Vänner kan vid första anblicken låta lite ”fastfruset”, nostalgi, och, ja ni vet allt det där med historia, kultur och så vidare. Men ”kultur” betyder mer än historia, teater, konst, författarskap – sanningen är ju att vi lever mitt uppe i kulturen – och ingen äger kulturen – vi är oupplösligen förbundna med den – allihopa. Så är vi var och en, vare sig vi vill det eller ej, delar och bärare av kulturen – ett vitt förgrenat träd, men med en gemensam stam och rot

Yrkesfiskare och denna kulturgren – jo, det är högst naturligt att vi i första led vänder oss till dessa – och att ordförande själv är en landkrabba. Om Vännernas ordförande själv var fiskare, då vore det ju bara inbördes vänner. Men som landkrabba jag är, är jag medveten om att Havet även är mitt ursprung – och att varje dag då vi intar vår måltid, oavsett om vi äter fisk, kräftor, krabbor – eller potatis, fläsk och rotmos – så har födans tillkomst varit helt avgjort av Havets existens

Vi talar om, och slår vakt om – den levande fiskekulturen – den som finns här idag, just nu – och av vars fortlevnad och existens våra egna liv avgörs. Utan ett levande hav, utan ett levande fiske – får vi tids nog ingen mat på bordet.

Om inte vi ”landkrabbor” värdesätter yrkesfiskarkulturen, och fiskekulturen, som är ett led i människans livsmedelförsörjning och kulturella samspel – då försvinner den. Inte bara ”det mysiga lilla Läjet”, som alla sommargäster älskar att besöka – utan en viktig länk i vår egen fortlevnad. Vi måste fråga oss: Hur gör vi inför en värld, ett slutet klot i kosmos, som växer till befolkning, dag för dag, timme för timme, minut för minut… – kommer den och dess människor behöva mindre föda? Från vems hav skall vi ”importera”?

Vi vill väcka intresse för dessa frågor ur flera perspektiv: Yrkesfisket utveckling genom tiderna, vår lokalhistoria, kontakterna med omvärlden – då och nu, fiskelägenas kontakter med varandra (över haven), det kustnära hantverkets utveckling och så vidare. Syftet kan sägas vara att bidra till ett bättre samspel och förståelse mellan ”landkrabbor” och fiskare – samt givetvis bidra med vår lott till en fortsatt lokal utveckling, för människor och näringsliv i och kring Träslövsläge – ”tänk globalt” – men verka lokalt, och där gränsöverskridande kontakter syftar till att sprida kunskap och erfarenhet om varandra. Kultur innebär inte att hålla blicken stint fäst mot historiens horisont – men att våga lära av den – ta med sig det bästa på färden. Redan gårdagen, och raderna du läste överst – tillhör ju din historia

Genom att bevara, vårda och delta i ett varsamt utvecklande arbete i olika former, är det både min, i egenskap av ordförande, och Fiskekulturens Vänners målsättning att så många som möjligt kan få ta del av våra gjorda erfarenheter och kunna delge till allmänheten och besökare till Träslövsläge. Vi vill gärna kunna göra detta så fritt som möjligt, men som bekant finns ingenting i vår tillvaro som är ”helt gratis”. Både vårt arbete och de som hjälper till har utgifter att bära. För detta ändamål söker vi nu ekonomiska medel från olika håll, så att vi förhoppningsvis skall kunna dela med oss av allt som bara hittills har framkommit och som kan framkomma och arbetats fram framöver – så fritt som möjligt

Dear English speaking/reading visitors, this is the chairman writing

This website represents Friends of the fishing cultures official presentation of its activities. The history behind the initiation of, Friends of the Fishing culture, are decades, but took more concrete form in the beginning of this century and especially during 2009 – when we where formally established

The purpose and objective for Friends of the Fishing culture are to preserve, take care and gently develop the cultural values from the fishing culture, in material form and in immaterial form. This means that we are not a preservation-organization looking on, and trying to “freeze” parts of the history, but is an active organization that by learning from the history, are trying to take the fruitful experiences from the past and history with us into the future

We are physically located and have our board in Träslövläge, Sweden, (in local dialect called “Läjet”) but this doesn’t mean that our intentions only are focused to the physical area of Träslövsläge. As our statutes declare; our intentions are directed to all areas along coastlines and water. And as you all know, where there is water – there is life                   

Especially in this initial phase we are interested to establish and stabilize our work on a local level and in the areas and fishing villages that best can be described as our brother/sister villages along the Swedish west coast and the sea of Kattegat. But of-cause, we have more places of interest, with friends in Great-Brittan, Scotland, in Denmark, Norway, Iceland, Crete… - and we will do our best trying to make this website of interest for you
  
And since, for an example, Minneapolis in Minnesota (United States of America) early was mentioned in one of our documents we send our special greetings to all the people that are, in one way or another, connected to The American-Swedish institute in Minneapolis         

In the future we hope that you will find not just a website, but what’s behind it. Our “backbone” is not what we write and shows picture of – but what we try to do, trying to inspire. You see, we know, and this very well, that the fishing culture have problems – all over the world. Best way to deal with challenges is to cooperate…

If you have wishes to get into contact with us – send us a letter (See “Kontakt” (contact) beneath “Om Fiskleläjet.se” (local dialect for the fishing village)). Of-cause we have “mail” and connections with “state of the art technology”, but we are kind of “old fashioned” – timeless, and appreciate people who makes an effort. As we say: When you have stopped running thru life – you will always be welcome to us…

More information in English than you can find at the moment will be developed over time…